Klar med Visuell kultur

I går lämnade jag in den examinerande uppgiften på kursen Visuell kultur. Så klar med kursen vet jag ju inte om jag är, men det är så skönt att ha kommit så långt.

Det var en tuff kurs. Mycket att läsa och stor uppgift (30000 tecken/15 sidor). Och den går som heltid så inte mycket utrymme för att vara flexibel med sin tid.

Och det vara bara tre studenter på kursen, eller fem. Fem, inklusive mig själv, finns i listan på Moodle i alla fall, men några såg jag inga livstecken från.

Så ny hoppas jag på g, men hur som helst går jag vidare till en sommarkurs, reklamens retorik. Jag hade helst sett att jag kunde läsa konstvetenskap förstås, men det fanns inget som passade. Men jag tänker att den här kursen passar bra också, kanske kan ingå i framtida examen.

För övrigt har jag tittat över masterprogrammet och planerat kurserna, de jag kan välja i alla fall. Håller tummarna för att jag kommer in.

Klar med Samtidskonst, full fart med Visuell kultur

Efter några veckor fick vi resultatet på kursen Samtidskonst. Jag är väldigt nöjd med ett godkänt med en bra förklaring från läraren. Och jag förstår fullt att jag inte fick bättre betyg. Kursen går på heltid och det är inte riktigt mitt ämne inom konstvetenskapen.

Så då är ytterligare 7,5hp på avancerad nivå klara.

Kursen Visuell kultur håller precis på, också den på heltid. Vi har en stor examinerande uppgift som jag bävar inför. 30 000 tecken! Men jag tänker dela upp den så blir varje del hanterbar. Gäller att välja smart vad jag ska skriva om. Nu har jag läst klart det mesta jag behöver, samlat på mig citat och annat att hänvisa till och ska börja skriva.

Sen har jag sökt några sommarkurser. Spelar inte någon stor roll om jag kommer in eller inte, men jag skulle vilja läsa kursen om diskursanalys,

Sen till hösten har jag sökt masterprogrammet vid Linné. Ska bli riktigt spännande att se om jag kommer in på det.

Och där lämnar jag nog er för denna gången.

Samtidskonst klar, nu Visuell kultur

I går lämnade jag in slutuppgiften på kursen Samtidskonst. I dag börjar kursen Visuell kultur.

Samtidskonst var tuff. Det är inte ett område jag känner mig så bekväm med, kanske för att jag fokuserat på sekelskiftet 1800-1900 och framför allt Ivan Aguéli.

Men jag hoppas det gick bra. Nästan som alltid känns det som att jag borde bli godkänd, men man vet ju aldrig. Hittills har det gått bra men förr eller senare kommer jag väl misslyckas. Men då blir det omtenta, tänker jag, inget stor grej.

Så i dag börjar Visuell kultur. Det blir också spännande. En del visuell kultur läste jag i höstas i kursen Avancerad kurs i konstvetenskaplig teori och metod. En del böcker är samma, men jag antar att vi gräver djupare i den här kursen.

Publicerat den
Kategoriserat som Studier

Uppdatering

Det var ett tag sedan jag skrev här nu. Inget speciellt har väl egentligen hänt. Jag har arbetat vidare med kursen Samtidskonst och står nu inför att skriva slutuppgiften som ska vara inne om en vecka. Det ska nog gå bra.

I övrigt har jag arbetat vidare med uppsatstankarna, främst om Aguéli och anarkisträttegången. Där har jag börjat vidga tankarna något, om det kanske kan vara möjligt att titta på hur Aguéli på den tiden passar in i någon typ av anarkistisk konst, strömningar i tiden liksom. Men vi får se, jag får jobba vidare med det.

Sen har jag precis sökt det nya masterprogrammet i konstkritik och kostpedagogik vid Linné. Det är två år på distans och heltid. Eftersom jag redan kommer ha läst en del kurser innan jag börjar programmet (om jag blir antagen) så kan det lätta på arbetsbördan tänker jag. Om jag då blir antagen blir det nog så att jag kör direkt mot master och skriver i så fall uppsats våren 2024. Jag sökte också en del andra kurser som backup.

Har Gauffin fel datum?

Ibland upptäcker man detaljer som andra hävdar är rätt men som man själv tycker verkar fel. Ett sådant fall står jag inför nu.

Procès des Trente som Ivan Aguéli var inblandad i 1894, när började och slutade den rättegången egentligen?

Tittar vi i Axel Gauffins biografi om Aguéli, den absolut mest hänvisade till källan om allt om Aguéli, kan vi läsa (sid 179):

Den 7 augusti börjar inför la cour d’assises de la Seine den med oerhörd spänning motsedda »procés des trente».

I Viveca Wessels bok ”Porträtt av en rymd” om Aguéli kan vi läsa (sid 178):

Rättegånge, ”Le procès des trente”, inleddes den 7 aug. 1894.

Men, tittar vi i Gazette des tribunaux (6-7 augusti) hittar vi något annat.

COUR D’ASSIESES DE LA SEINE

Présidence de M. Dayras, conseiller.

Audience du 6 août.

AFFILIATION A UNE ASSOCIATION DE MALFAITEURS (LOI DU 18 DÉCEMBRE 1893). – VOLS QUALIFIÉS ET COMPLICITÉ. – DÉTENTION D’ARMES PROHIBIT’ES. – D’ETENSION D’ENGINS EXPLOSIFS ET DE SUBSTANCES DESTINÉES A ENTRER DANS LA COMPOSITION D’UN EXPLOSIF.

Aujourd’hui commence, devant la Cour d’Assises, une grave et longue affaire, dans laquelle le ministère public demande la première application de la loi du 17 décembre 1893 relative aux associations de malfaiteurs.

Också i dagstidningar i Frankrike, här tar jag La Libre Parole som exempel, läser vi 6 augusti:

LE PROCÈS D’AUJOURD’HUI

C’est aujourd’hui que commence, devant la cour d’assises de la Seine, le grand procès des trente anarchistes on prétendus tels poursuivis pour ”affililiation à une association formée dans le but de préparer ou de commettre des crime contre la personne ou les proriétés, ou pour participation à une entente établie dans le même but”.

Till sist, från boken ”Ennemis d’État: les lois scélérates, des anarchistes aux terroristes” av Raphaël Kempf (sid 77):

Le procès qui s’ouvre le 6 août 1894 devant les assises de la Seine concerne donc les inculpés qui n’ont pas été relâchés à la suite de cette rafle.

Slutdatum för rättegången verkar dock Gauffin ha fått till rätt (sid 180):

Den frikännande domen den 12 augusti hälsas med glädje och tidningarna intervjua med intresse de till samhället återkomna fångarna.

Kan det vara så att denna lilla detalj blivit citerad och använd för att den blev fel i Gauffins text?

Kanske, eller så är det något jag missar.

Detta visar väl också på risken med att förlita sig på andrahandskällor.

Bilden är från Le Figaro 8 augusti 1894.

Rättegången Procès des trente

Rättegången Procès des trente som Ivan Aguéli var del av 1894 finns delvis beskriven lite här och där. Retronews är ett bra ställe att gräva på för där finns många dagstidningar från den tiden och det skrivs en hel del om rättegången. Problemet är att det finns så mycket där att det blir svårt att hitta till det som verkligen är värt något.

Men häromdagen hittade jag en sajt där det finns detaljerad och utförlig rapportering från rättegången.

Gazette de tribunaux verkar vara en tidskrift som bara handlar om rapportering från pågående rättegångar.

Om du går hit och klickar vidare till 1894 (första dagen var 6-7 augusti) hittar du deras rapportering om Procès des trente.

Sébastian Faure blickar tillbaka

Sébastian Faure spelade en av huvudrollerna i Procès des trente 1894, rättegången som Ivan Aguéli var med i. Två år senare blickade Faure tillbaka på rättegången och hans texter finns samlade i en pdf.

I pdf-filen kan vi läsa att Faures texter kommer från en serie artiklar i tidningen Le Libértaire. Och en trevlig överraskning är att artiklarna går att hitta med Retronews. Om du vill kolla upp artiklarna är det:

  • Nummer 41, 22 augusti
  • Nummer 43, 5 september
  • Nummer 47, 3 oktober
  • Nummer 48, 10 oktober
  • Nummer 49, 17 oktober
  • Nummer 50, 24 oktober
  • Nummer 51, 31 oktober
  • Nummer 52, 6 november
  • Nummer 54 20 november
  • Nummer 55, 27 november
  • Nummer 57 10 december
  • Nummer 58, 17 december

En dyster julafton 1893

Det finns många händelser i Ivan Aguélis liv som är värda att uppmärksamma av olikas anledningar. I svenska tidningar förekommer den här berättelsen om en tragisk händelse julen 1893. Den involverar inte Aguéli själv men väl hans mor.

I Köpings Tidning, 2 januari 1893 läser vi:

En dyster julafton. TJänsteflickan Inga Mathilda Johansson, i tjänst hos änkefri Agelii i Sala, afhände sig lifvet förliden julafton å därvarande lasarätt genom intagande af fosfor och saffran. Motivet var det vid dessa fosfordramer vanliga. Hon erkända före sin död sitt tilltag för sköterskan å lasarättet. Flickan, som var endast 18 år gammal, hade innehavande höst inflyttat till Sala från Kila församling.

I Vestergötlands Annonsblad, 7 januari 1893 läser vi:

För att hon icke trifdes i sin tjänst into 19åriga tjänsteflickan Inga Matilda Johansdotter hos fru Agelii i Sala saffran och fosfor i sådan mängd, att hon på julaftonen dog på lasarettet, berättar S. A.

Även om Köpings Tidning inte skriver ut det så kan vi nog anta att stackars Inga Mathilda Johansson var gravid. RFSU berättar:

I slutet av 1800-talet använde kvinnor fosfor från tändstickor för att själva framkalla abort. Fosfor var inte bara effektivt utan mycket farligt. Det skrapades av tändstickorna och blandades sedan ut med till exempel mjölk och dracks. Många kvinnor blev fosforförgiftade och dog. Fosfortändstickor förbjöds sedan 1901 av precis den här anledningen.

Publicerat den
Kategoriserat som Aguéli

Vad är ett museum?

Eftersom jag läser konstpedagogik har jag stött på olika definitioner av vad ett museum är. Det är ett intressant område som kan avslöja mycket om hur man ser på museers roll i samhället, vad de finns till för och ska och inte ska göra.

Jag har ingen egen eller favoritdefinition, men jag tycker att museer är mer än bara behållare för konst och andra saker, de har också ett kulturellt uppdrag att undervisa och därmed också att på olika sätt tolka det som de visar upp. Därför tror jag att det är svårt om inte omöjligt för ett museum att vara helt politiskt neutral.

En vedertagen definition kan vi hämta från International Council of Museums ICOM, alltså museernas intresseorganisation.

A museum is a non-profit, permanent institution in the service of society and its development, open to the public, which acquires, conserves, researches, communicates and exhibits the tangible and intangible heritage of humanity and its environment for the purposes of education, study and enjoyment.

Nu på morgonen hittade jag via Twitter en artikel från 2018. Sakfrågan kan jag inget om, men början av artikeln intresserade mig.

Svenska museer har ett problem. I kontrast till ett museums verkliga uppgift, att presentera historia och konst för besökarna, vill museernas politiska överbyggnad – från kulturministern till museiledningarna – att de ska fungera som pekpinnar i samhällsdebatten. I stället för att presentera historien, ska de se till att den tolkas på rätt sätt.

Om svenska museer har ett problem eller inte lämnar jag därhän. Men jag studsar till på synen på att ”ett museums verkliga uppgift” alltså, enligt artikelförfattaren, är ”att presentera historia och konst för besökarna”.

Det uppfattar jag som att t.ex. ett konstmuseum ska bara hänga en målning på väggen, kanske med en liten lapp bredvid med konstnärens namn, målningens titel och årtal och kanske något mer. Men så mycket längre kan man väl inte gå om man ska bara presentera?

För mig låter det som ett väldigt begränsat och begränsande museum och står i kontrast till ICOM:s definition: ”… for the purposes of education, study and enjoyment”.

Vad tänker du? Vad är ett museum för dig?

Spännande böcker

Julafton är över och idag tar vi det lugnt, bara chillar framför tv och brasa. För mig återstår att skriva klart uppgiften i konstpedagogik, det praktiska momentet, men det börjar jag nog inte med idag.

Däremot har jag köpt några intressanta böcker som kommer ta min uppmärksamhet. Framför allt är den den här boken som jag ser fram emot: Le mouvement anarchiste en France. Alltså den anarkistiska rörelsen i Frankrike. Men hur passar den in i konstvetenskap?

Det gör den väl egentligen inte, men Ivan Aguéli fängslades 1894 för att ha inhyst en misstänkt anarkist. Han blev del av en känd rättegång som går under namnet Procès des trente. Det verkar inte finnas mycket skrivet om den på svenska, men den är däremot känd i Frankrike. Kanske inte så konstigt med tanke på att anarkismen var mycket mer aktiv och uppmärksammad där än här hemma. Det finns en hel del i Axel Gauffins biografi om Aguéli och rättegången, värt att läsa om du är intresserad.

Den rättsprocessen är det första jag har hittat i svensk press om Aguéli, då fortfarande under namnet Agelii. Någon gång vill jag gå igenom alla de artiklar jag sparat för att se vad det går att göra av dem. Aguéli förekommer också en hel del i fransk press det året.

Förhoppningsvis får jag anledning att återkomma till ämnet.

God fortsättning!