Vad är ett museum?

Eftersom jag läser konstpedagogik har jag stött på olika definitioner av vad ett museum är. Det är ett intressant område som kan avslöja mycket om hur man ser på museers roll i samhället, vad de finns till för och ska och inte ska göra.

Jag har ingen egen eller favoritdefinition, men jag tycker att museer är mer än bara behållare för konst och andra saker, de har också ett kulturellt uppdrag att undervisa och därmed också att på olika sätt tolka det som de visar upp. Därför tror jag att det är svårt om inte omöjligt för ett museum att vara helt politiskt neutral.

En vedertagen definition kan vi hämta från International Council of Museums ICOM, alltså museernas intresseorganisation.

A museum is a non-profit, permanent institution in the service of society and its development, open to the public, which acquires, conserves, researches, communicates and exhibits the tangible and intangible heritage of humanity and its environment for the purposes of education, study and enjoyment.

Nu på morgonen hittade jag via Twitter en artikel från 2018. Sakfrågan kan jag inget om, men början av artikeln intresserade mig.

Svenska museer har ett problem. I kontrast till ett museums verkliga uppgift, att presentera historia och konst för besökarna, vill museernas politiska överbyggnad – från kulturministern till museiledningarna – att de ska fungera som pekpinnar i samhällsdebatten. I stället för att presentera historien, ska de se till att den tolkas på rätt sätt.

Om svenska museer har ett problem eller inte lämnar jag därhän. Men jag studsar till på synen på att ”ett museums verkliga uppgift” alltså, enligt artikelförfattaren, är ”att presentera historia och konst för besökarna”.

Det uppfattar jag som att t.ex. ett konstmuseum ska bara hänga en målning på väggen, kanske med en liten lapp bredvid med konstnärens namn, målningens titel och årtal och kanske något mer. Men så mycket längre kan man väl inte gå om man ska bara presentera?

För mig låter det som ett väldigt begränsat och begränsande museum och står i kontrast till ICOM:s definition: ”… for the purposes of education, study and enjoyment”.

Vad tänker du? Vad är ett museum för dig?

När man hittar inspiration

Händer detta dig någon gång, att du tror att du är något bra eller spännande på spåren, men kan inte hitta andra som skriver om det, som kan backa upp det du funderar på (eller, för all del, förkasta det du funderar på)?

Igår hände det mig. Jag har funderat mycket nyligen på Gadamers hermeneutik och konstpedagogik, framförallt det Gadamer skriver om konsten som spel. Och jag skrev nyligen om det i inlämningsuppgiften i kursen 4kd111 och pekade där ut att jag gärna skulle studera det vidare i framtiden, vilket läraren tyckte att jag absolut skulle göra.

Men jag har inte hittat mycket skrivet om det, vilket skulle kunna peka på att jag är helt galet ute.

Sen en tid har jag boken Teaching in the art museum – interpretation as experience men först nu lästa jag den. Och den klickar med mitt tänk på så många sätt. De utgår från hermeneutiken i sin konstpedagogik, skriver speciellt om Gadamer.

Yes!

Jag läste den igår kväll och hade lite problem att sova sen, men det är ju ett bra problem att ha.

Att förstå Gadamer

Hans-Georg Gadamer är inte helt lätt att förstå. Om du någon gång försökt dig på hans Sanning och metod vet du precis vad jag menar. Jag kan läsa meningar hur många gånger som helst men vad han försöker förmedla är dolt i tjock dimma.

Men jag tänkte ge tips om två böcker som jag tycker ha hjälpt mig. De förklarar Gadamers tankar på ett pedagogiskt sätt och jag tycker jag börjar förstå honom bättre. Jag har dock långt kvar till att kunna läsa Sanning om metod och bara fatta. Men en dag kanske.

Mina två tips är:

Gadamer’s Ethics of Play av Monica Vilhauer

Hermeneutics av John Caputo

Varför intresset i Gadamer? Jag tilltalas av hans tankar om konsten som spel, förståelsehorisonter som möts och annat. Det kittlar mig. Även om jag har långt kvar till att förstå honom så hoppas jag att jag kan lägga mer tid på Gadamer och använda hans tankar i framtida uppsatser. Ja, man ska inte börja med att välja teori och metod förstås, men känner jag mig själv rätt så kommer jag inte välja ämne som inte passar för Gadamer.

Publicerat den
Kategoriserat som Funderingar

Visheten

Förvärva vishet, förvärva insikt, glöm aldrig vad jag sagt och vik inte av från det. Överge inte visheten, hon skall bevara dig, älska henne, hon skall skydda dig. Vishet är viktigast, förvärva vishet, ge allt du äger för att förvärva insikt. Håll henne högt, så upphöjer hon dig, omfamna henne, så ger hon dig ära. Hon skall kröna dig med sin sköna krans, skänka dig en ståtlig krona.
Ordspråksboken 4:5‭-‬9 B2000D

Photo by Aaron Burden on Unsplash.

Publicerat den
Kategoriserat som Funderingar

Tomhet

Uppsatsen är inlämnad, reviderad lite grann och handledaren har meddelat att hon har skickat den vidare till examinatorn. Nästa steg är då ventileringen och jag väntar på datum för det.

Jag fick lite backning på mina noter så jag kolla över dem en gång och fixade lite. Sen var den tydligen acceptabel för att skickas vidare. Det känns ju naturligtvis jätteskönt att den gått till nästa skede.

Datum för ventilering har inte kommit än, men det ska vara andra eller tredje juni. Exakt hur jag ska förbereda mig för det vet jag inte, annat än att läsa uppsatsen någon extra gång. Egentligen är jag inte orolig, men det är klart det kommer bli nervöst när det väl är dags.

Men det blev tomt när jag väl hade lämnat in uppsatsen till handledaren. Jag har ju levt med den i många månader och väldigt intensivt under säg sista månaden men nu är den klar och inlämnad. Det är lite som att nu vet jag inte vad jag ska göra. Tomhet alltså.

Men ventileringen blir spännande tror jag och lärorik. Och jag funderar förstås redan på framtida uppsatsämnen.

Photo by Vasily Koloda on Unsplash.

Apollinaire om Aguéli

Det är vackert väder ute, varmt men mulet. Och jag sitter inne och dubbelkollar noterna i uppsatsen. Dubbelkollar att allt stämmer med källorna, sidnummer, citat osv. Det är inte ett jätteroligt jobb precis.

Men jag stötte på vad Guillaume Apollinnaire skriver om Ivan Aguéli i sin bok Anecdotiques. (Den var inte lätt att få tag på kan jag säga, men du har nog bättre tur).

Aguéli är en av de mest unika människor man kan tänka sig, svårt att föreställa sig honom ens i sina drömmar. (min översättning)

Några veckor har gått

Det har gått några veckor sedan uppsatskursen började, vi har fått våra handledare och arbetet borde vara i full gång. Jag känner dock att det går trögt med bara spridda ögonblick av en känsla av framgång.

Jag har börjat skriva på inledningen, bakgrunden till min uppsats, som ska leda vidare till syfte, frågeställningar, teori, metod osv. Jag har sedan förra sommaren en hel del litteratur som jag läst och skrivit ner viktiga bitar, så det är bara att börja gå igenom och sätta in på rätt ställen. Det borde förstås stå ”bara”, för det är ingen enkel uppgift.

När jag gått igenom det material jag redan har så känns det ändå ganska bra, som att jag har allt jag behöver. Det är en skön känsla.

Det är lätt att tänka att man behöver bara lite mer material, läsa en bok till, hitta en till artikel. Och det är nog en av de svåraste sakerna med att skriva uppsats, att veta när nog är nog (enough is enough). Saken är väl den också att det finns alltid mer att hitta och läsa, mer att ställa sina tankar mot, fler modeller att använda osv.

Så nu försöker jag stanna av att läsa mer och ta hand om det jag har. Och att inte fastna i att allt ska bli så bra utan att försöka jobba vidare. Det är inte lätt men det är så jag kommer vidare.

En reflektion om teknik på c-kursen

Då är vi halvvägs genom c-kursen och jag vill dela med mig av en reflektion. Det är användningen av teknik i denna distanskurs.

När vi började kursen i höstas fick vi veta att vi skulle använda Zoom för seminarier. Jättebra, tyckte jag, för jag använder ju Zoom dagligen i jobbet och tycker det fungerar jättebra för allt möjligt. Att mötas, arbeta, samarbeta mm. på distans är verkligen möjligt.

Men när första seminariet drog igång fick vi veta att vi skulle bara använda textchatfunktionen i Zoom. What? År 2020 ska vi bara textchatta i Zoom?

Jag blev ganska irriterad.

På b-kursen med Linnéuniversitetet före sommaren hade vi videomöten och det fungerade riktigt bra. Visserligen var vi då en mindre grupp, men jag tycker nog Uppsala kunde uppdatera sitt arbetssätt. Vi pratar ändå om ett av Sverige största och ledande universitet.

Jag bör väl i rättvisans namn nämna att Zoomrummet i Uppsala kan vi använda när vi vill, även utanför schemalagda möten. Det är öppet hela tiden alltså.

Kursen har ett hem i Instructure.com. Där finns all information från lärarna samt ett diskussionsforum som vi alltså kan använda för att ställa frågor och diskutera saker. Det är en bra grund men Instructures diskussionsforum är riktigt uselt vilket inte direkt uppmanar oss deltagare att vara aktiva där.

Jag startade en Facebookgrupp och bjöd in mina studiekamrater dit. Alla har inte gått med förstås men vi är runt 10 där som faktiskt frågar varandra, delar tips mm. Den gruppen har blivit riktigt bra, tycker jag. Och jag misstänker att den blir än mer hjälpsam under uppsatsarbetet.

På en distanskurs år 2020-21 förväntar jag mig mer av lärosätet.

Publicerat den
Kategoriserat som Funderingar