Några veckor har gått

Det har gått några veckor sedan uppsatskursen började, vi har fått våra handledare och arbetet borde vara i full gång. Jag känner dock att det går trögt med bara spridda ögonblick av en känsla av framgång.

Jag har börjat skriva på inledningen, bakgrunden till min uppsats, som ska leda vidare till syfte, frågeställningar, teori, metod osv. Jag har sedan förra sommaren en hel del litteratur som jag läst och skrivit ner viktiga bitar, så det är bara att börja gå igenom och sätta in på rätt ställen. Det borde förstås stå “bara”, för det är ingen enkel uppgift.

När jag gått igenom det material jag redan har så känns det ändå ganska bra, som att jag har allt jag behöver. Det är en skön känsla.

Det är lätt att tänka att man behöver bara lite mer material, läsa en bok till, hitta en till artikel. Och det är nog en av de svåraste sakerna med att skriva uppsats, att veta när nog är nog (enough is enough). Saken är väl den också att det finns alltid mer att hitta och läsa, mer att ställa sina tankar mot, fler modeller att använda osv.

Så nu försöker jag stanna av att läsa mer och ta hand om det jag har. Och att inte fastna i att allt ska bli så bra utan att försöka jobba vidare. Det är inte lätt men det är så jag kommer vidare.

En reflektion om teknik på c-kursen

Då är vi halvvägs genom c-kursen och jag vill dela med mig av en reflektion. Det är användningen av teknik i denna distanskurs.

När vi började kursen i höstas fick vi veta att vi skulle använda Zoom för seminarier. Jättebra, tyckte jag, för jag använder ju Zoom dagligen i jobbet och tycker det fungerar jättebra för allt möjligt. Att mötas, arbeta, samarbeta mm. på distans är verkligen möjligt.

Men när första seminariet drog igång fick vi veta att vi skulle bara använda textchatfunktionen i Zoom. What? År 2020 ska vi bara textchatta i Zoom?

Jag blev ganska irriterad.

På b-kursen med Linnéuniversitetet före sommaren hade vi videomöten och det fungerade riktigt bra. Visserligen var vi då en mindre grupp, men jag tycker nog Uppsala kunde uppdatera sitt arbetssätt. Vi pratar ändå om ett av Sverige största och ledande universitet.

Jag bör väl i rättvisans namn nämna att Zoomrummet i Uppsala kan vi använda när vi vill, även utanför schemalagda möten. Det är öppet hela tiden alltså.

Kursen har ett hem i Instructure.com. Där finns all information från lärarna samt ett diskussionsforum som vi alltså kan använda för att ställa frågor och diskutera saker. Det är en bra grund men Instructures diskussionsforum är riktigt uselt vilket inte direkt uppmanar oss deltagare att vara aktiva där.

Jag startade en Facebookgrupp och bjöd in mina studiekamrater dit. Alla har inte gått med förstås men vi är runt 10 där som faktiskt frågar varandra, delar tips mm. Den gruppen har blivit riktigt bra, tycker jag. Och jag misstänker att den blir än mer hjälpsam under uppsatsarbetet.

På en distanskurs år 2020-21 förväntar jag mig mer av lärosätet.

Publicerat den
Kategoriserat som Funderingar