En resa genom konstens värld
Förvärva vishet, förvärva insikt, glöm aldrig vad jag sagt och vik inte av från det. Överge inte visheten, hon skall bevara dig, älska henne, hon skall skydda dig. Vishet är viktigast, förvärva vishet, ge allt du äger för att förvärva insikt. Håll henne högt, så upphöjer hon dig, omfamna henne, så ger hon dig ära. Hon skall kröna dig med sin sköna krans, skänka dig en ståtlig krona.
Ordspråksboken 4:5-9 B2000D
Photo by Aaron Burden on Unsplash.
Uppsatsen är inlämnad, reviderad lite grann och handledaren har meddelat att hon har skickat den vidare till examinatorn. Nästa steg är då ventileringen och jag väntar på datum för det.
Jag fick lite backning på mina noter så jag kolla över dem en gång och fixade lite. Sen var den tydligen acceptabel för att skickas vidare. Det känns ju naturligtvis jätteskönt att den gått till nästa skede.
Datum för ventilering har inte kommit än, men det ska vara andra eller tredje juni. Exakt hur jag ska förbereda mig för det vet jag inte, annat än att läsa uppsatsen någon extra gång. Egentligen är jag inte orolig, men det är klart det kommer bli nervöst när det väl är dags.
Men det blev tomt när jag väl hade lämnat in uppsatsen till handledaren. Jag har ju levt med den i många månader och väldigt intensivt under säg sista månaden men nu är den klar och inlämnad. Det är lite som att nu vet jag inte vad jag ska göra. Tomhet alltså.
Men ventileringen blir spännande tror jag och lärorik. Och jag funderar förstås redan på framtida uppsatsämnen.
Photo by Vasily Koloda on Unsplash.
Det är vackert väder ute, varmt men mulet. Och jag sitter inne och dubbelkollar noterna i uppsatsen. Dubbelkollar att allt stämmer med källorna, sidnummer, citat osv. Det är inte ett jätteroligt jobb precis.
Men jag stötte på vad Guillaume Apollinnaire skriver om Ivan Aguéli i sin bok Anecdotiques. (Den var inte lätt att få tag på kan jag säga, men du har nog bättre tur).
Aguéli är en av de mest unika människor man kan tänka sig, svårt att föreställa sig honom ens i sina drömmar. (min översättning)
Det har gått några veckor sedan uppsatskursen började, vi har fått våra handledare och arbetet borde vara i full gång. Jag känner dock att det går trögt med bara spridda ögonblick av en känsla av framgång.
Jag har börjat skriva på inledningen, bakgrunden till min uppsats, som ska leda vidare till syfte, frågeställningar, teori, metod osv. Jag har sedan förra sommaren en hel del litteratur som jag läst och skrivit ner viktiga bitar, så det är bara att börja gå igenom och sätta in på rätt ställen. Det borde förstås stå “bara”, för det är ingen enkel uppgift.
När jag gått igenom det material jag redan har så känns det ändå ganska bra, som att jag har allt jag behöver. Det är en skön känsla.
Det är lätt att tänka att man behöver bara lite mer material, läsa en bok till, hitta en till artikel. Och det är nog en av de svåraste sakerna med att skriva uppsats, att veta när nog är nog (enough is enough). Saken är väl den också att det finns alltid mer att hitta och läsa, mer att ställa sina tankar mot, fler modeller att använda osv.
Så nu försöker jag stanna av att läsa mer och ta hand om det jag har. Och att inte fastna i att allt ska bli så bra utan att försöka jobba vidare. Det är inte lätt men det är så jag kommer vidare.
Då är vi halvvägs genom c-kursen och jag vill dela med mig av en reflektion. Det är användningen av teknik i denna distanskurs.
När vi började kursen i höstas fick vi veta att vi skulle använda Zoom för seminarier. Jättebra, tyckte jag, för jag använder ju Zoom dagligen i jobbet och tycker det fungerar jättebra för allt möjligt. Att mötas, arbeta, samarbeta mm. på distans är verkligen möjligt.
Men när första seminariet drog igång fick vi veta att vi skulle bara använda textchatfunktionen i Zoom. What? År 2020 ska vi bara textchatta i Zoom?
Jag blev ganska irriterad.
På b-kursen med Linnéuniversitetet före sommaren hade vi videomöten och det fungerade riktigt bra. Visserligen var vi då en mindre grupp, men jag tycker nog Uppsala kunde uppdatera sitt arbetssätt. Vi pratar ändå om ett av Sverige största och ledande universitet.
Jag bör väl i rättvisans namn nämna att Zoomrummet i Uppsala kan vi använda när vi vill, även utanför schemalagda möten. Det är öppet hela tiden alltså.
Kursen har ett hem i Instructure.com. Där finns all information från lärarna samt ett diskussionsforum som vi alltså kan använda för att ställa frågor och diskutera saker. Det är en bra grund men Instructures diskussionsforum är riktigt uselt vilket inte direkt uppmanar oss deltagare att vara aktiva där.
Jag startade en Facebookgrupp och bjöd in mina studiekamrater dit. Alla har inte gått med förstås men vi är runt 10 där som faktiskt frågar varandra, delar tips mm. Den gruppen har blivit riktigt bra, tycker jag. Och jag misstänker att den blir än mer hjälpsam under uppsatsarbetet.
På en distanskurs år 2020-21 förväntar jag mig mer av lärosätet.
