Det har gått några veckor sedan uppsatskursen började, vi har fått våra handledare och arbetet borde vara i full gång. Jag känner dock att det går trögt med bara spridda ögonblick av en känsla av framgång.
Jag har börjat skriva på inledningen, bakgrunden till min uppsats, som ska leda vidare till syfte, frågeställningar, teori, metod osv. Jag har sedan förra sommaren en hel del litteratur som jag läst och skrivit ner viktiga bitar, så det är bara att börja gå igenom och sätta in på rätt ställen. Det borde förstås stå “bara”, för det är ingen enkel uppgift.
När jag gått igenom det material jag redan har så känns det ändå ganska bra, som att jag har allt jag behöver. Det är en skön känsla.
Det är lätt att tänka att man behöver bara lite mer material, läsa en bok till, hitta en till artikel. Och det är nog en av de svåraste sakerna med att skriva uppsats, att veta när nog är nog (enough is enough). Saken är väl den också att det finns alltid mer att hitta och läsa, mer att ställa sina tankar mot, fler modeller att använda osv.
Så nu försöker jag stanna av att läsa mer och ta hand om det jag har. Och att inte fastna i att allt ska bli så bra utan att försöka jobba vidare. Det är inte lätt men det är så jag kommer vidare.
