Dokumentärprojekt Gideonsbergsskolan

Det här är min inlämningsuppgift för kurs i dokumentärfotografi vid Umeå universitet för några år sedan.

Del 1

Även om det inte ingick i uppgiftsbeskrivningen tog jag mig friheten att leta på mer information om skolan och området. Jag gick till Västerås kommuns Stadsarkiv och begärde ut bilder av skolan och, om det fanns några, bilder av området innan skolan byggdes. Dessutom tittade jag på detaljplanen för fastigheten där skolan står idag och sökte i den lokala dagstidningen.

Detaljplan för Kungsljusen 2

Jag har valt att ta med några bilder från detaljplanen för området. Detaljplanen finns tillgänglig på Västerås stads webbplats[1].

På kartan nedan löper Aspvretsgatan längs bildens vänstra kant och Emausgatan/Smalbäcksgatan längs bildens nedre kant.

Historiska bilder

Källa: Stadsarkivet. Året är okänt men det torde vara 1955 som tidigast för då asfalterades hela skolgården.

Gideonsbergs gård innan den revs. Källa: http://vlt.se/nostalgi/arosiana/1.1843926-gideonsbergs-gard-revs. Året okänt.

Gideonsbergsskolan syns i bildens överkant. Källa: http://vlt.se/nostalgi/60talet/1.1543660-e18-genom-vasteras. Året 1960.

Mina fotografier

Bild 1: Gymnastiksalen som har byggts efter att skolan byggdes. Den ska nu rivas för att ge plats åt bostäder.

Bild 2: Gymnastiksalen har utsatts för grövre graffiti och skadegörelse än resten av skolan, kanske för att den står för sig själv en bit bort från skolans huvudbyggnad.

Bild 3: Det här var fotbollsplanen och 100-metersbanan bakom gymnastiksalen. De i arkitekturkretsar tydligen ganska kända stjärnhusen på Vitmåragatan syns i bakgrunden.

Bild 4: Baksidan på gymnastiksalen och i bakgrunden ser vi skolans huvudbyggnad.

Bild 5: Gymnastiksalen till höger och skolans huvudbyggnad i bakgrunden. Smalbäcksgatan löper bakom ryggen på mig.

Bild 6: Fotbollsplanen på baksidan av gymnastiksalen. Vad jag minns så var det en grusplan när jag gick i skolan där.

Bild 7: Vad det här är vet jag faktiskt inte men det till vänster i bakgrunden skulle kunna använts för kompostering. Detta ligger en liten bit in i skogen bakom gymnastiksalen och visar på att det finns spår av skolan och skolverksamheten förutom själva byggnaderna.

Bild 8: Huvudbyggnaden med huvudentrén i mitten. Träkäppar har satts ut för att någon har varit ute och mätt som förberedelse för de nya byggnaderna.

Bild 9: Skolans huvudbyggnad sett från parkeringen. Byggnaden som sticker ut till höger ska rivas.

Bild 10: Baksidan av byggnaden som ska rivas. När jag gick i skolan här var skolans administration inklusive sjuksköterska och tandläkare inhysta i den här byggnaden.

Bild 11: Ingång som ledde in till sjuksköterska och tandläkare.

Bild 12: Sönderslagna fönster på baksidan av administrationsbyggnaden.

Bild 13: Den stora cykelparkeringen där vi ställde cyklarna varje morgon när vi kom till skolan. I bottenvåningen i byggnaden i bakgrunden låg matsalen, i översta våningen i samma byggnad låg aulan. En intressant detalj är trädet som tydligen har tillåtits växa mitt i cykelparkeringen.

Bild 14: Varuintag och serviceingång som ledde in till köket och matsalen.

Bild 15: Jag antar att dessa är en del av skolans ventilations- eller värmesystem.

Bild 16: Huvudbyggnadens tre delar som ligger parallellt med Aspvretsgatan.

Bild 17: En av ingångarna som redan på min tid knappt alls användes som sådan.

Bild 18: En liten blick in i en tom skollokal samt den slitna exteriören.

Bild 19: Samma fasad som i bild 16 men taget från motsatt håll.

Bild 20: Byggnaden som ska rivas till höger.

Bild 21: Värt att notera är att klockan på fasaden har (antagligen för länge sedan) slutat att fungera.

Bild 22: Solskydden över fönstren är en liten detalj som ändå visar att skolan har underhållits och utvecklats genom åren.

Bild 23: Naturen har arbetat hårt under de senaste åren. Byggnaden är den som ska rivas där administration förut fanns.


[1] http://www.vasteras.se/download/18.6dcb140e151b12b59236db/1452250085914/Detaljplan+dp+1828+planbeskrivning+granskning.pdf

Del 2

Under 1940-talet föddes rekordstora barnkullar i Sverige och så även i Västerås. I Västerås föddes 456 barn 1936, en siffra som 1948 hade stigit till 1.243[1]. Antalet elever i folkskolan var 2.481 år 1936 vilket 1953 hade stigit till 5.808. Staden tog krafttag för att möta den barn- och elevexplosion och Gideonsbergsskolan var en av de nya skolor som byggdes och det blev också den största.

Västerås stadsarkitekt Sven Ahlbom fick i uppdrag att rita skolan och 1947 beslutade kommunfullmäktige om att bygga skolan i hörnet av Emaus- och Aspvretsgatorna. Mot slutet av 1948 kom byggnadstillståndet och en budget på 2.950.000 kr från kommunfullmäktige. Skolan stod klar 1950 och första eleverna gick på skolan från höstterminen det året. Vi kan läsa om skolan i Eriksson (1959):

”Enligt dessa ritningar skulle den bli stadens största skola och inrymma 30 klassrum, 2 lokaler för träslöjd, 1 för metallslöjd, 2 för textilslöjd, skolköksavdelning med hemvårdslägenhet, bespisningslokal för 400 barn, specialsalar för naturkunnighet, geografi, teckning och musik, biblioteksrum, läkarmottagning, tandklinik, överlärarexpedition och aula”.

Tidigare var området lantbruksmark centrerad på gården Gideonsberg. Västerås har förstås växt utåt i alla riktningar och så även norrut där Gideonsberg på den tiden lång. Området dominerades innan skolan och omliggande bebyggelse kom till av Gideonsbergs gård, en relativt stor gård med åker- och annan mark runt omkring. Gården revs runt tiden för skolans byggande även om gården inte låg på den mark som skolan tog i anspråk. En byggnad på gården stod fram tills ganska nyligen.

Själv gick jag högstadiet på skolan på 80-talet. Redan då hade stadens geografi och demografi ändrats ganska drastiskt från när skolan byggdes och jag och många andra cyklade långa sträckor eller bussades till Gideonsbergsskolan, främst från ännu mer norrliggande bostadsområden som hade växt fram under tidigt 80-tal.

2009 kom nyheten att skolan kanske skulle läggas ner och senare samma år kom beslutet[2]. 2010 gick sista klassen ut och den har stått i stort sett stängd och övergiven sedan dess med bara spridd verksamhet i vissa lokaler. Förra året, 2015, kom nyheten att vissa skolbyggnader ska rivas och bostäder ska byggas istället, något som nyligen klubbades i kommunfullmäktige.

Skolans arkitektur är ett av många exempel runt om i Sverige på den standardmodell på offentliga byggnader, speciellt skolor, som byggdes för att möta de stora barnkullarna från 40-talet. Byggnaderna är standardiserade så långt som möjligt för att förenkla och förbilliga byggnation, drift och underhåll. ”Tegelhögar” kallas de tydligen. Ett tydligt fall av funktion över form. Det här var alltså innan Miljonprogrammet startade 1965, initiativet som skulle bygga bostäder åt de stora barnkullarna från 40-talet. Först ska de alltså gå i skolan, sedan ska de ha egen bostad.

Även om skolan är byggd i en väldigt generisk stil finns det en intressant detalj med hur delar av fastigheten nu ska användas. På skolans område ska byggas trekantiga lägenhetshus i vad jag förstår en stil som ligger i framkant vad gäller arkitekturen[3]. De har redan innan de byggts fått ett visst renommé i de kretsarna. I kvarteret bredvid skolan står sedan 60-talet tre stjärnformade hus som också har blivit kända i arkitekturvärlden[4]. Historien upprepar sig alltså.

Jag fotograferade skolan vid ett flertal tillfällen under de senaste månaderna och använde olika digitala kameror. Mest blev det på helger men någon gång var jag där även på kvällstid. Jag försökte fånga olika aspekter av skolan, sätta den i ett sammanhang, samt visa översikt såväl som detaljer. Att skolan är ganska sliten och förstörd vid det här laget blev en aspekt som var svår att undgå. Men jag har försökt att inte bara visa det utan även visa på hur en ”tegelhög” kan vara fin, i alla fall för de som har gått i skolan eller arbetat där.

Martha Rosler ställer frågan om sin egen bok om The Bowery i New York: vad kan betraktaren lära sig om The Bowery genom att titta på bilderna som de inte redan kan (Rosler, 1992). Jag tror överlag mitt projekt förstås visar upp en skola, en byggnad i ett visst skeende av sitt liv. Mellan tidpunkten då bilden togs och när betraktaren ser bilden finns en avgrund, skriver Berger (Berger & Mohr, 1995). Släktskapet mellan dem och Barthes (1981) är tydligt. Barthes skrev om där och då och här och nu. Han berättar om när han ser ett gammalt fotografi av sin mor och tänker att hon levde ju där och då, när fotografiet togs, men nu, när han betraktar det, lever hon inte längre. Då skulle hon snart förpassas till historien, nu är hon del av den historien. Om vi applicerar det på skolan var den förut, när skolan var aktiv, en levande miljö där hundratals personer spenderade tid på vardagarna. Berger påpekar om ett visst foto att det är otvivelaktigt bevis att det som avbildas i fotot faktiskt har funnits, men det säger inget och vem de var eller hur viktiga de var (Berger & Mohr, 1995). Så är fallet här också, att mina fotografier kanske – beroende på vilken filosofisk inriktning man har om fotografi – visar att skolan har faktiskt funnits. Vi kan inte se om den har varit full av barn och aktivitet, vi kan bara se spåren av deras aktiviteter och från den hänföra att de en gång vistats i lokalerna och på skolgården. Ej heller ser vi från mina bilder vilken betydelse skolan hade för barnen och personalen.

Så på mina bilder ser vi en nerlagd skola, övergiven och ganska djupt i förfall. Delar av skolbyggnaderna ska rivas och mina bilder kan i framtiden kanske visa på dels hur skolan såg ut men kanske än viktigare, hur de delar som blir kvar står i förhållande till det som kommer byggas. Jag tänker på en sak jag läste i boken om Ekholtz. Där står i bildtexten till en av hans bilder: ”Vid fotograferingen av SCA:s fönsterfasader har jag vid ett par tillfällen försökt sätta gammal och ny arkitektur mot varandra för att förstärka intrycket av det nya” (Västerbottens museum, 1991, sid 93). Min tankegång är inte precis likadan men ligger ganska nära Ekholtz. Till exempel vad gäller gymnastiksalen har jag i några fotografier försökt visa hur den står i förhållande till huvudbyggnaden, alltså att ställa byggnaderna i relation till varandra.

I det bifogade dokument 1 så har jag skrivit in korta förklarande texter till varje bild. Så jag håller med Jean Mohr som beskriver: ”I often feel the need to explain my photos, to tell their story. Only occasionally is an image self-sufficient” (Berger & Mohr, 1995, sid 42). Därför, när jag ställer ut fotografier så väljer jag alltid att ha med en titel på varje bild och ofta också en kort beskrivning. Eftersom jag mest tar konstnärliga fotografier blir beskrivningarna ofta mer filosofiska än sakliga. I det här projektet har jag däremot en kort förklarande och saklig text till varje bild vars främsta syfte är att orientera läsaren om vad de tittar på och var det hör hemma på kartan liksom.

Jag är väldigt fotointresserad och tänker mycket på komposition, ljus o.s.v. De bilder jag tar för mig själv är nog mer att betrakta som konstfoto än något annat, piktorialistiska kanske man kan säga. I det här projektet har jag försökt tänka lite annorlunda, att ta bilder mer än att fundera på hur de är sammansatta liksom. Ask (1983, sid 7) skriver: ”Konstnären tränger sig inte på oss med några iögonfallande knep eller vinklingar. Hans syfte är att lyfta fram moderns utseende och personlighet, inte att göra sig själv märkvärdig.” Den maximen tycker jag passar in bra på mitt fotograferande för detta projekt. Jag har fokuserat mindre på ”knep eller vinklingar” och mer på att lyfta upp hur skolan faktiskt ser ut i dagsläget. Det handlar liksom inte om mig som fotograf utan om skolan, jag råkar bara vara fotografen. Med det sagt så tror jag inte nödvändigtvis att ett bra foto rent fotografiskt sett står i motsats till ett bra dokumentärt foto, det är nog bra om ett foto kan vara både och. Sune Jonsson verkar ha haft en liknande syn (Jonsson, 1978).

Förtrogenhet med det man fotograferar är en viktig fråga inom dokumentärfotografi och något vi har diskuterat och arbetat med under kursen. ”Fotografen måste alltid vara bekant med sitt ämne”, hävdar Ask (1983). Vidare menar Ask att dokumentärfotografen måste ha intresse, inlevelseförmåga och tid. Tid är något jag haft ont om under det här projektet, men jag hoppas att det inte visar sig alltför mycket i slutresultatet. Det var helt enkelt en trång sektor som var svår att kontrollera. Om vi vänder oss till frågan om förtrogenhet så är jag förstås bekant med skolan. Även om jag inte gått där som elev på runt 30 år så sitter mycket erfarenhet och känslor kvar som spelar in i mitt fotograferande, på gott och ont. Som jag skrev tidigare har jag överlag goda minnen från min tid på skolan och jag minns än var lektionssalar, matsal o.s.v. låg (men de kan förstås ha flyttats sedan jag var där). Gymnastiksalen har jag mest dåliga minnen av medan samhällskunskap och den lärare vi hade i det ämnen minns jag med värme. Jag tror dock att i det här projektet har min förtrogenhet med skolan hjälpt mig och inte ”färgat” mitt handlade och bildurval till någon nämnvärd utsträckning.

Sune Jonsson (1978) menar att det finns ett minimum antal bilder som ett dokumentärprojekt ska innehålla, ett bildkvantum, var den gränsen går är dock omöjlig att sätta, jag kan bara säga att för detta projekt har jag tagit totalt lite över 300 bilder och det slutliga urvalet innehåller 23. Jag tror inte att bara om jag hade tagit fler bilder så hade projektet blivit på något mått bättre rent dokumentärt. Däremot tror jag säkert att med mer tid att lägga på projektet så skulle det kunna bli bättre. Då främst genom fler besök på plats vid olika tidpunkter och dagar.

Källor

Ask, G. (1983). Bilder som gör vardagen synlig. LT.

Barthes, R. (1981). Camera lucida: reflections on photography. Hill & Wang.

Berger, J. & Mohr, J. (1995). Another way of telling. Vintage Books.

Eriksson, G. (1959). Folkundervisningen i Västerås. Västerås Stad i distribution.

Jonsson, S. (1978). Nio funderingar kring 1/125-delen. I: Tusen och en bild. Moderna Museets/Fotografiska Museets katalog, nr. 157.

Rosler, M. (1992). In and around afterthoughts (on documentary photography). I: Bolton, R. The contest of meaning. MIT Press.

Västerbottens Museum. (1991). 139 fotografier av Bertil Ekholtz. Västerbottens Museum.


[1] All information om Gideonsbergsskolan kommer, om inte annat anges, från Eriksson (1959).

[2] http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.613806-gideonsbergsskolan-stangs

[3] http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.3680454-trekantiga-lagenheter-byggs-pa-odeskolan

[4] http://vlt.se/nostalgi/50talet/1.1973702-pa-begaran-vitmaragatan