En resa genom konstens värld
Titeln på en uppsats är en viktig sak. Det är också en sån där sak som är lätt att lägga mycket tid på, alldeles för mycket tid.
Nu sticker jag ut hakan och bjuder på titeln på c-uppsatsen. Brasklappen är förstås att den är inte ens inskickad till min handledare än, det sker förhoppningsvis imorgon.
Men titeln består av ett citat från ett brev Ivan Aguéli skrev som finns återgivet i Axel Gauffins monografi.
Så vi får se om titeln står sig.
Jag hoppas den gör det för jag gillar den.
Det är vackert väder ute, varmt men mulet. Och jag sitter inne och dubbelkollar noterna i uppsatsen. Dubbelkollar att allt stämmer med källorna, sidnummer, citat osv. Det är inte ett jätteroligt jobb precis.
Men jag stötte på vad Guillaume Apollinnaire skriver om Ivan Aguéli i sin bok Anecdotiques. (Den var inte lätt att få tag på kan jag säga, men du har nog bättre tur).
Aguéli är en av de mest unika människor man kan tänka sig, svårt att föreställa sig honom ens i sina drömmar. (min översättning)
Mitt förra inlägg kallade jag slutspurten men nu är det slutspurt på riktigt. Igår skickade jag in den senaste versionen till min handledare och den slutgiltiga ska vara inne nästa måndag. Det är tur att jag tog ledigt från jobbet hela veckan.
Jag måste ändå tillstå att det går ganska bra trots att det går trögt och långsamt. Jag sitter framför datorn, tänker länge, skriver lite, tänker igen, kör fast, backar tillbaka, läser lite, får nya idéer, försöker att inte springa på alla bollar, skriv lite igen, fixa småsaker osv.
Så går det runt och runt liksom, men överlag så går det framåt. Analysen är klar, inledningen omskriven, teori och metod har jag filat lite på, och nu skriver jag i huvudsak på diskussionen. Den är svår och jag går hela tiden tillbaka och läser analysen för att komma framåt. Men jag får ju vara lite friare i diskussionen och tycker ändå att det jag kommit fram till är ganska bra, om än inte revolutionerande på något sätt.
En sak jag är noga med är att hela tiden titta på syfte och frågeställningar och se till att i diskussionen svara på dessa. Det är så lätt att vandra iväg och skriva om annat, men det jag ska göra är att svara på frågeställningarna. Jag har ju jobbat lite baklänges och gjort analysen först, sen bestämt syfte och frågeställningar. Vi får väl se om det ger utslag när uppsatsen bedöms eller inte.
Nu jobbar jag vidare för att bli klar. Klar blir jag nog, sen om det är bra nog för att uppsatsen släpps fram till opposition får vi se. Jag hoppas dock verkligen det.
Photo by Usman Yousaf on Unsplash
Nu är det fredag och på måndag ska jag skicka ny version till handledaren. Det är mycket kvar att göra men ändå känner jag ingen stress. Jag gissar att jag känner att det här kommer att gå bra.
Det är en hel del kvar på analysen och sen diskussionen och resultatet och sammanfattningen. Inledningen måste filas på, noter fixas, abstract skrivas, källförteckning osv.
Så det är bara att sätta igång!
Istället skriver jag det här.
Så kan det gå.
Men jag var på Aguélimuseet igen idag, tittade på målningarna och pratade med personalen. Det är imponerande hur mycket de kan om Aguéli och konst, men det är kanske inte så konstigt. Hur som helst fick jag några bra idéer från besöket.
Photo by Braden Collum on Unsplash
Just nu går det trögt med uppsatsarbetet, väldigt trögt. Steg 1 i Panofskys modell gick ganska lätt, för alla fyra målningar som jag studerar. Sen gick det trögt tills steg 2 och 3 löste sig ganska lätt för en målning.
Sen är det trögt som en allvarlig förstoppning.
Jag försöker komma någon vart, men icke.
Istället pillar jag lite här och där i texten. Läser lite mer. Beställer några till böcker.
Men imorgon har vi ett zoommöte med handledaren i alla fall, hoppas det ger lite inspiration.
Tills dess lider jag i tysthet och lyssnar på Pachebels Canon.
Photo by Vidar Nordli-Mathisen on Unsplash
Det går upp och så går det ner. Uppsats skrivandet alltså. Som livet i övrigt lite grann. Och just nu är det trögt.
För några veckor sedan rullade det på bra. Jag fick ihop den pre-ikonografiska analysen, fixade lite annat här och där, skickade in uppdateringen till min handledare och hade mitt första zoommöte med handledare och några av mina medstudenter.
Den återkoppling jag fick från handledaren var bra, konstruktiv och hjälpsam. Fem plus på den fronten.
Men sen har det varit trögt.
Det jag fastnar på är den ikonografi ska analysen, vad som ska stå i den jämfört med ikonologisk tolkning och diskussion om resultatet. Inte helt lätt.
Men jag skönjer lite ljus i tunneln och tvingar mig vidare. Det är nu fredag och på måndag ska jag skicka in en ny version. Så helgen blir lite trädgårdsarbete och uppsats.
Wish me luck.
Photo by Rohan Makhecha on Unsplash
Det har gått några veckor igen och jag har jobbat på ganska hårt tycker jag. Inledningskapitlet är fullt av text och jag har varit på museet igen för att titta på porträtten.
Avsnitten för teori, metod och tidigare forskning är färdigsskrivna, i alla fall ett sorts utkast. Jag känner att de kan jag lägga åt sidan för nu och gå vidare med analysen. Det är alldeles för mycket text, men bättre så än för lite för jag kan sen gå tillbaka och tajta till det utifrån vad jag kommer fram till.
Speciellt bakgrund, syfte och frågeställningar är inte klara alls än, men jag känner att det kommer att lösa sig.
När jag var på museet igen försökte jag titta på målningarna med så öppet sinne som möjligt. Jag skrev ner en hel del tankar och intryck som jag kanske kan använda senare.
Det är i alla fall spännande att jobba med uppsatsen även om jag tycker det kunde gå snabbare och bli bättre.
Och jag fick igen bra med feedback från min handledare som också skrev bra jobbat, kör på!
Nu har jag skickat in en till inlämning till min handledare. Det har inte gått framåt med stora steg, men jag känner ändå att det går bra.
De senaste veckorna har jag arbetat mest med teori och tidigare forskning. Jag har gått igenom det mesta jag vet som skrivits om Ivan Aguéli och skrivit ner det. Sen har jag gått igenom metodavsnittet, alltså hermeneutik, och skrivit ut mina tidigare spretiga anteckningar.
Varken teori eller tidigare forskning är klara. Men de är klara för nu och jag tror att när jag börjar med analys- och resultat så klarnar de tidigare avsnitten.
Jag har inte jobbat på inledningen, syfte och frågeställningar. De hoppas jag också klarnar senare. Dessutom är det alldeles för mycket text, så det blir jobb senare med att redigera. Men bättre att ha det så i det här läget, då kan jag koncentrera senare.
Sen har jag precis min första drönare, mer om det en annan gång.
Jag skickade min halvtidsinlämning till min handledare för en tid sedan. Efter ungefär en vecka kom ett mejl. I korthet skrev han att han inte kunde säga något om min inriktning förrän jag hade kommit längre och börjat med analysen.
Det gjorde mig minst sagt sur, ledsen, frustrerad och lite vilsen. Jag mejlade kursansvarig om det och vi pratades vide ett bra tag på telefon.
Jag fick erbjudande om att byta handledare vilket jag tackade ja till. Dagen efter fick jag mejl med nya handledarens uppgifter och skickade halvtidsinlämningen till henne.
Redan nästa dag fick jag svar och en lång rad kommentarer på min text. Wow! Hon skrev att min inriktning kan blir riktigt intressant och gav kommentarer och tips på många delar av texten.
Så nu jobbar jag vidare stärkt i att veta att jag nu har en handledare som jag kan lita på och luta mig mot.
Och mitt nästa mål är att ha första kapitlet klart och ha börjat på analysdelen om två veckor. Då skickar jag den nya texten till min nya handledare.
Det har återigen gått ett antal veckor sedan min senaste uppdatering. Vad har då hänt? En hel del faktiskt.
Den stora händelsen var att jag drabbades av akut infektion i gallblåsan. Timingen var synnerligen dålig för jag fick ställa in ett zoommöte jag hade inbokat med min handledare, så det blev en vecka försenat. Men operationen gick bra och jag har återhämtat mig väl.
När jag väl hade zoommötet med handledare blev jag mest konfunderad. Min tanke på att göra en analys av Gauffins monografi tyckte han inte om. Så efter att jag presenterat ett antal andra idéer landade vi (eller han egentligen) på att jag kunde göra någon sorts bildanalys av Aguélis landskapsbilder från Egypten. Jag tror handledare tyckte det var en bra idé främst för att han själv gillar just de målningarna. Så jag tog det med mig och sa att jag skulle gå till Aguélimuseet och se vilka målningar där som kan vara passande.
Jag besökte Aguélimuseet när de öppnade igen 6:e mars men för mig föll snabbt idén om Aguélis målningar från Egypten, det finns helt enkelt för få på museet.
Däremot tyckte jag att porträtt skulle vara en väg framåt. På museet finns 10 porträtt målade av Aguéli främst i början av hans karriär som konstnär och från den senare delen.
Min tanke blev då att med Panofskys ikonologiska modell analyser porträtten. Exakt vad frågeställning och syfte är vet jag inte, men det känns som en väg framåt. Det skickade jag till handledaren tillsammans med den text jag har skapat hittills och väntar på återkoppling från honom.
Men jag har inte satt och väntat på återkopplingen utan jobbat vidare i den riktningen. Nu har jag i princip ett klart avsnitt om metod (Panofsky), material för att skriva teoriavsnittet (hermeneutik, framförallt Gadamer), grunden till ämnesval (stolpar som måste skrivas ut och ihop), och en rad andra delar av första kapitlet.
Det känns skönt och som att jag kommer någonstans, vilket är viktigt för tiden går. Sen får vi se vad handledaren tycker. Men om han skjuter ner även denna inriktning hoppas jag han har något mer konkret att komma med som alternativ. Jag kan ju inte fortsätta ändra inriktning för att han inte gillar den i alla evighet. Som sagt, tiden går.
