I dag hade vi ett till seminarium på kursen Bilden som vetenskaplig källa.
Det blev en riktigt trevlig stund (två timmar) via Zoom. Vi var bara fem deltagare och läraren, men det var en ganska bra storlek för vi fick alla prata ut och diskutera.
Instruktionerna såg ut så här (litteraturdetaljer här):
Litteratur:
- Manghani, kap 5
- Andén-Papadopoulos (m.fl.)
- Newton
- Dahlgren x 2
I kapitlet om fotografi presenterar Manghani vad författaren kallar för ”fotografiets paradox” – vad syftar detta på? Kan du komma på ett eget exempel på när en omedvetenhet om denna paradox legitimerar en kritisk diskussion om hur fotografiet har använts (exempelvis inom forskning eller nyhetsmedia)?
Andén-Papadopoulos (m.fl.) riktar i sin tur uppmärksamheten mot hur fotojournalistiken har förändrats genom en form av fotografisk medborgarjournalistik. Men hur? Och hur resonerar Newton egentligen om ”den etiska kärnan” inom fotojournalistik?
I Dahlgrens ”Fotoalbum och arkivpraktiker” understryker författaren vidare vikten av att inom en analys av ett fotografiskt material inte endast begränsa sig till vad som brukar kallas ”image content”. Här finns nämligen, menar Dahlgren, en fotografiets ”sociala biografi” som kan vara minst lika intressant. Ett liknande argument underbygger Dahlgrens artikel ”Photography Reframed”, i vilken författaren diskuterar fotografi i förhållande till en vidare mediehistoria. Men vad kan vi syn på om vi inte endast intresserar oss för vad ett fotografi föreställer, utan också intresserar oss för exempelvis produktion, distribution eller konsumtion?
Läs igenom texterna noga, resonera kring frågorna ovan och kom gärna på egna exempel som illustrerar (eller destabiliserar) författarnas resonemang. Tänk på att läsa texterna kritiskt – man behöver inte hålla med om allt.
Kanske det kan ge dig en bättre bild (!) av om du vill läsa kursen eller inte. Än så länge tycker jag det är en mycket bra kurs och rekommenderar den varmt.