Det är på tiden att jag ger er en liten uppdatering om kursen Bilden som vetenskaplig källa som jag läser vid Umeå universitet.
Kursen är, som jag misstänkte, väldigt intressant. Innehållsmässigt handlar den om sådant jag tycker är intressant och det tangerar sådant jag läst förut.
Men även formatmässigt är det en intressant kurs och ett bra komplement till kurserna vid Linnéuniversitet.
Upplägget består av ett antal digitala föreläsningar, förberedda diskussioner och inlämningsuppgifter. Hitills har vi haft en föreläsning och instruktionerna för den första förberedda diskussionen var så här:
Den visuella kulturen är på flera sätt meningsbärande. Genom exempelvis konst, reklam eller andra vardagliga bilder kommuniceras antaganden, övertygelser och idéer. Ibland sker detta utifrån en specifik agenda (tänk exempelvis på en valaffisch), men det innebär inte att de eventuella intentionerna bakom en viss bild är avgörande för hur bilden ”fungerar” – som vad den kommunicerar och hur den tolkas. Utifrån en äldre, semiotisk analys förefaller det ibland vara möjligt att fastslå en viss betydelse hos en bild. Men hur användbar är den semiotiska analysen, som Manghani uppmärksammar oss på, om bilder – precis som allt annat – också är föränderliga, historiska artefakter? Och hur är det möjligt att arbeta med ett bildmaterial som vi – enligt Manovich –inte ens nödvändigtvis vill förstå (”do we really want to understand it any more than we want to understand love, desire, memory and other dimensions of human experience”)? Kan Jordanovas förslag på hur vi bör gå till väga i mötet med bilder (beskriva, analysera, kontextualisera och jämföra) vara användbart?
Inför dagens seminarium förväntas ni 1) läsa tre olika texter 2) kort sammanfatta de viktigaste poänger som görs i dessa och 3) formulera 1-3 frågor som ni önskar diskutera under seminariet.
Sunil Manghani (kap. 1, 2 och 6)
Manovich (5 s)
Du kan kolla upp litteraturen i kursplanen.
Sen i själva zoommötet delades vi in i mindre grupper, diskuterade de frågor vi hade komponerat och diskuterade en del av det igen i storgrupp.
Den första inlämningsuppgiften, som jag sitter med nu, lyder så här:
Denna uppgift innebär egen inläsning av fyra artiklar/bokkapitel, att du skriver och laddar upp en egenhändigt författad text som behandlar några frågor i relation till litteraturen, samt att du gör en så kallad kamratrespons på två andra kursdeltagares texter. Din text kommer också att läsas och kommenteras av en av kursens lärare.
Det är inte ovanligt att bilder av målningar används som illustrationer i en forskningsartikel eller bok. Kanske används de för att exemplifiera ett historiskt skede där det finns anledning att visualisera tidens klädsel, vardagsföremål eller utseendet på en historisk plats för att lättare beskriva eller tänka kring perioden. I viss mening är detta helt rimligt – för att kunna tala om tider före fotografiets intåg, och i de fall vi tycker oss behöva en visuell källa för att göra så, är måleri och teckningar egentligen de enda samtida visuella skildringar vi har att tillgå. Men även målningar från äldre tid, eller från 1900-tal och samtid, är gestaltningar. De är dessutom ofta fulla av referenser, tecken och reflektioner kring sitt eget medium: bilden, representationen och tekniken att göra den. När vi placerar en bild av en målning eller teckning i en artikel finns många aspekter kring dess innehåll och varför de har det motiv de har att fundera över.
Som källor i den egna forskningen ingår också ofta publikationen med illustrationer. Den enkla, men kanske alltför vanliga, läsningen av sådana källor är att texten är mer central än bilden och att bilden illustrerar texten – den visar något om texten för att förtydliga eller förstärka vad som står där. Texten läses således som huvudkälla medan bilden blir ett bi-innehåll. Den sortens läsning kan problematiseras av flera skäl, inte minst kognitiva. Hur kom publikationen till från början, vad var avsikten från författaren när en viss bild valdes? Var bilden bara tänkt som bihang, eller som lika kunskapsförmedlande som texten, eller rent av mer kunskapsförmedlande? Och alldeles oavsett intentionen, hur läser vi texter och bilder ihop, vad blir effekten av en bildsatt text?
I den här uppgiften kommer vi bara att kunna skrapa på ytan på dessa två något disparata men ändå sammanhängande delar i en undersökning, vilken kan sammanfattas som: vad ”är” och gör en illustrerad text och hur kan vi tänka kring de bilder som finns där? I det egna forskningsarbetet är det viktigt att ha med sig en reflexiv blick över bilders funktioner när de sätts samman med text – vad menar jag (eller författaren) när en text bildsätts, vilken bild väljer jag (eller valde författaren) och varför, vad står bilden för idag och vad stod den för då den först gjordes?
För att fördjupa förståelsen av målningar och teckningar som visuella utsagor på ett mer generellt plan läser vi två texter (Stoicitha och Mangahani) som lyfter frågor kring hur måleri och teckning interagerade i sin samtid samt hur måleri länge teoretiserades som något som spränger den gräns som bildytans slut utgör. För att fördjupa förståelsen av illustrationers roll i publikationer samt hur bild och text samverkar läser vi två texter (Petersson och Hultzsch) som lyfter bilden som mer agensbärande än vad ordet ”illustration” i sin vardagliga mening associeras till. Även här är ett historiskt material utgångspunkten, 1800-talets illustrerade tidskrifter och böcker.
Läsanvisning
Läs nedanstående texter och diskutera de efterföljande frågorna i en egenhändigt författad text om 1000–1500 ord. Använd fotnot/slutnot (Oxfordsystemet) för referenser. Ladda upp dokumentet och gör sedan en så kallad kamratrespons på två andra texter (ca 150 ord vardera). Du kommer att tilldelas texter automatiskt av Canvas efter slutdatum för inlämning. Information om kamratrespons finns också under Upplägg och examination, längst ner på den sidan.
- Anne Hultzsch, ”‘To the great public’: The Architectural Image in the Early Illustrated London News”, Architectural Histories, 5(1): 9, http://dx.doi.org/10.5334/ah.268 (16 s)
- Sonya Petersson, ”Reframing the Concept of Illustration: Image, Text, and the Double Difference of Reproduction, Konsthistorisk tidskrift, 2020 https://doi.org/10.1080/00233609.2020.1823470 (16 s)
- Manghani, kap 4 ”Drawing and painting” (25 s)
- Victor I. , kap 3 ”Margins”, ur The Self-Aware Image, 1997 (34 s)
Frågor att diskutera i inlämningen:
Sonya Petersson och Anne Hultzsch diskuterar i sina respektive artiklar det sammanhang då illustrerade tidskrifter och böcker började spridas mer brett i samhället, då billigare tryckmetoder möjliggjorde större och kommersiella upplagor. De diskuterar båda bildens betydelse i det publicistiska sammanhanget och analyserar bildernas roll i publikationen samt bildens direkta utformning som betydelsebärande för forskaren på flera olika plan.
I din text, diskutera de exempel Petersson och Hultsch tar upp, på vilket sätt menar de att bilder hade betydelse för respektive exempel som de studerar? Hur menar de att bilderna interagerar med texterna och på vilket sätt tolkar de kontextuella aspekter som påverkar hur bilderna är utförda och tänktes fungera i sitt sammanhang?
Manghani och Stoichita diskuterar istället teorier kring bildens vara och gränser. Stoichita ger olika exempel på hur måleri från äldre tid visualiserar en diskussion kring var en bild börjar och slutar, var verkligheten tar vid, och i vilken mån en bild är en verklighet. Han utgår bland annat från bilders (konstnärers) mimetiska förmåga: att lura ögat genom olika perspektiv, samt lekar med naturtrogenhet och referenser avbildningen. Manghani för en annan slags diskussion kring visualisering av en verklighet när han analyserar ett mer abstraherade 1900-talsmåleri, bland annat Cézannes Jas de Bouffon och Klees Haupweg und Nebenweg.
Målningar av de slag som Stoichita och Manghani diskuterar används inte sällan som illustrationer i texter om äldre tid.
Med tanke på den lek med verkligheten dessa konstnärer visar upp, reflektera kring effekten (sanningshalten om du så vill) när en vetenskaplig text eller kursbok (t.ex. om ett historiskt skeende) illustreras med den här typen av målningar. Diskutera på vilket sätt en målning kan bidra till en nyanserad uppfattning av innehållet i en text (dvs att den inte bara placeras in i texten för att det passar tidsmässigt), med utgångspunkt i minst ett av de exempel Stoichita och Manghani diskuterar.
(Frågan är lite hypotetisk, det betyder att ditt svar också får vara det, men grunda det i resonemang som Stoichita och Manghani för).
Som sagt, jag sitter med den här uppgiften just nu, och det går trögt. Första delen tog lång tid, och jag har många källhänvisningar. Andra delen går snabbare och har färre källhänvisningar. Så första delen är mer knuten till artiklarna, andra mer mina tankar utifrån två målningar i boken. Vi får väl se om det går hem. En text blir det i alla fall och, som vanligt, blir det svårt att hålla sig till mängden text. Men jag ska nog få till runt 1000 ord. Notera att här räknar de ord snarare än tecken. Ett lite mindre precist mått, men båda funkar ju.
Efter den här uppgiften kommer sen en muntlig presentation och en skriftlig examination. Jag får återkomma till dem.
Men det är trevligt att undervisningsformen är lite annorlunda än de kurser jag läst på sistone. Och det är bättre utnyttjande av tekniken, vilket också är trevligt.
Ska tillägga också att den här kursen går på helfart, så högre tempo än de andra kurserna på masterprogrammet. Men det är därför jag jobbat undan uppgifterna på Konstvärldar så jag hinner med denna också.